Det har varit en vecka med stor variation på arbetet. Vi har bland annat hopptränat och jobbat Sixten avsuttet. Veckan började däremot ine så bra då det skedde en allvarlig olycka under en ridlektion på klubben. Vi vet ännu inte omfattningen av olyckan mer än att vi har kunnat läsa i tidningen att läget enligt Sahlgrenskas pressansvariga är allvarligt men stabilt. Mina tankar går förstås till henne, och de anhöriga. Jag och Sixten var precis på väg ut när det hände. Vi fick dock stanna och hjälpa till att ställa in hästar i stallet. När vi hade hjälpt till med det vi kunde skrittade vi åt andra hållet, bort från anläggning. Vi fick nämligen en förvarning om att ambulanshelikoptern skulle landa i paddocken och hade ingen större lust att samsas om platsen med en stor helikopter. Jag tog sällskap med Elin och vi skrittade i nästan en timme nere i gamla rinken. Helikopterträning fick vi i alla fall då den flög ganska lågt över oss, men hästarna klarade det galant. 

 

Vi har även hunnit med att longera och att hoppträna. Longering tycker Sixten är lite småtrist. Jag måste bli bättre på tömkörning. Det känns som att vi båda två skulle tycka att det skulle vara roligare. 

 

Hoppträningen gick rätt bra. Sixten är framförallt väldigt snäll och hoppar vad som helst i alla lägen. Han har en stor kapacitet och mycket hopp i kroppen, och oavsett om jag lägger honom dåligt på ett hinder så finns det inga tveksamheter. Jag vet inte riktigt hur jag själv red. Vid två tillfällen glömde jag banan och hoppade fel väg. Det är inte likt mig. Jag hade också svårt att se distansen. Inte så illa så att det blir katastrof, men tillräckligt för att Sixten ska behöva ta i mer än han behöver. Man kan inte alltid vara på topp, men jag grämer mig lite över att jag inte hade huvudet på skaft tillräckligt mycket. Positivt var däremot att aktiviteten i galoppen var mycket bättre än tidigare, och det blir bättre tryck i sprången. De gånger vi kom riktigt bra på hindret fick vi väldigt fina språng. Jag gillade också uppvärmningsövningarna som vi gjorde med travhoppning. Det är helt klart en favorit. För varje träning har jag fått med mig bra tips och coaching som jag sedan över på i vardagsarbetet. Det känns väldigt givande med träningarna och jag är glad över att jag har tagit tag i den biten.