Äntligen fick vi promenera i dagsljus. Betydligt trevligare än att gå runt i mörkret. Sixten är pigg och glad över att komma ut och frustar nöjt när vi är ute och går i husområdet. När det blir lite för roligt kan det komma ett litet glädjeskutt. Inte fullt lika roligt för den som går på marken. Sixten är stor som han är men när han sträcker upp sig och blir på tårna är han lite väl stor. Att få 700 kilo häst på tårna vill jag helst undvika. Han rör sig just nu väldigt fint i skritten och tar ut stegen ordentligt. Det blir spännande att se om det håller i sig när vi slutar med medicinen. Jag ska se om det går att jobba honom i skritt från marken i veckan så att han får tänka lite och förhoppningsvis blir av med lite energi.