Första riktiga ridpasset på en vecka avklarades igår, och Sixten kändes precis som vanligt igen. Han har inte så ont av att vila en vecka bortsett från att han blir lite understimulerad om man inte pysslar tillräckligt med honom. Dessutom har fällningen dragit igång på allvar och han är väldigt känslig i pälsen just nu. Innan vi gick ut och red fick det bli en ordentligt avskalning av päls. Jag hoppas för hans skull att han löser fällningen snabbt i år. Trots det känns det som om han inte reagerar lika mycket i år som han brukar. Kanske beror det på att han fått extra vitaminer hela vintern och nu en extra dos av b-vitamin varje dag. Ofta tror jag att man börjar ge tillskotten för sent och att det då inte får samma effekt. 

 

Ridpasset började vi med att skritta fram ute i snön. Hade det inte varit för att kramsnön byggde stora styltor under hovarna hade vi ridit hela passet utomhus, men så var nu inte fallet. Som tur var hade mamma med gummiklubban och kunde knacka loss snön innan vi gick in i ridhuset. Sixtens energinivå var inte helt oväntat hög och han bjöd fint framåt. Det blev ett ganska kort ridpass i joggingstuk där jag försökte rida långsidorna i svag öppna för att lösgöra honom. Känslan var riktigt bra och vi avslutade på topp. Skönt att vara tillbaka på banan igen.