Nu börjar vi rida på riktigt
Med ett stort leende på läpparna kom jag nyss hem från stallet. Ikväll red vi det första ridpasset på vanligt bett sedan Sixten var hos tandläkaren. Han är som ny precis som efter senast vi var där. Det känns helt grymt bra! Skillnaden på när han är vass i munnen och inte går inte att missa. Idag var han lösgjord, var lätt att reglera och hittade snabbt den formen jag vill ha honom i. Trots att inte styrkan finns där kämpade han på bra och var positiv till arbetet.
 
Vi fick däremot börja med att longera honom en stund då jag hade på känn att det skulle finnas en del överskottsenergi efter de lugnare promenader han har gått i helgen. De senaste dagarna har vi tagit det ganska lugnt då han har haft träningsvärk och behövt vila kroppen. Magkänslan visade sig vara helt rätt och det blev en lång stunds galopp med så många bocksprång och bockutsparkar att jag tappade räkningen. Skönt att slippa sitta på kände jag. När jag sedan hoppade upp och red var han både uppvärmd och igång. Jag började därför travarbetet med en gång. Energin fanns kvar och öppnade för ett ordentligt pass. Idag hade jag mamma med som coach vilket var bra. När jag rider själv blir jag för seg både i mina signaler och i min planering. Jag fastnar lätt i samma övning, samma tempo och utan att det händer så mycket. Man får helt klart den hästen man rider sig till, och med peppande från marken kom jag igång och blev mer aktiv vilket också visade sig på resultatet.
 
Vi snäppade upp intensiteten och försökte att hela tiden variera både tempo och rörelser. Bland annat blev det mer sidförande övningar i trav. Sixten höll sig stadig i formen och var väldigt fin i munnen. Det vi strävar efter är nu mer styrka så att han lägger mer vikt på bakbenen och blir mer rapp i steget. Där har vi något att jobba på båda två. Om han ska utvecklas behöver jag skärpa till mig och vara mer alert i mina hjälper. Vi är inte där än, men det var en stor förbättring från senaste passet. Och avslutningsvis måste jag säga att jag är oerhört tacksam att vi har en sådan skicklig tandläkare till Sixten. Med den stora skillnaden som blev är det tydligt att Sixtens mun behöver ses över en gång i halvåret, och det kommer vi fortsätta göra. Bästa hästen!