
Torsdagkvällen spenderade jag i och på Göteborg Horse Show tillsammans med familjen. Vi såg två internationella hoppklasser och sprang runt en timme på mässan mellan klasserna. Timmen på mässan kändes väldigt lagom den här gången. Vi fick hittat det vi hade på inköpslistan (och lite till hehe) bortsett från nya senskydd. Priserna var lite väl saftiga för oss som inte bryr oss om att betala extra för något flashigt märke. Så vi bestämde oss för att ta en sväng till Hööks någon dag och köpa likadana som Sixten har haft nu. De vi har nu gick sönder förra veckan när vi hoppade. De sprack på insidan när Sixten slog i sig själv i luften. Tur att det finns benskydd!
När det kommer till hoppningen satt jag helt uppslukad och såg de fina hästarna som tävlade. Under vissa ritter kunde man verkligen luta sig tillbaka och bara njuta, medan andra fick en att sätta i halsen. Det största utropstecknet tycker jag var Cornelia Ryléns ritt i den första 1,40 hoppningen. En riktig klassrunda enligt min mening med djärva svängar, bra tempo och mycket fin ridning. Hon låg i ledning till sista ryttaren kom in och red snabbare. Men vilken spänning! Överlag visade de svenska ryttarna fin ridning. Extra kul var att det var så många stora namn på plats. Inte minst en av mina största förebilder Marcus Ehning som jag alltid tycker rider så fint.
Något som däremot slog mig var att det var överraskande många rundor där det gjordes stora ryttarmissar som ledde till grova rivningar. En och annan kan man få se ibland men denna gången tyckte jag att det var betydligt fler. Vad det berodde på vet jag inte, men det var en reflektion jag hade efter kvällen.
Full med inspiration ska jag strax bege mig mot stallet för ett dressyrpass. Våra fynd på mässan ska självklart också testas, och därefter har vi kvällsjouren idag.