Rakriktning har vi tränat på så vis att vi har hållt oss mycket på kvartslinjerna. I samtliga gångarter har vi värmt upp nästan enbart på rakt spår för att få koll på vart vi har våra kroppar. Mest nyttigt har det varit för mig. På böjt spår har det inte varit lika tydligt att jag själv sitter snett i sadeln eller skruvar mig, medan det på rakt spår märks med en gång. Att bli medveten om sin egen kropp och hur man själv sitter i sadeln är en bra början. Sixten har haft det lite kämpigt att hålla kroppen rak och det är med facit i hand inte så konstigt. Att gå tillbaka till sig själv är alltid en bra början när man vill komma åt ett problem tycker jag. Nu har vi tragglat och tränat på att försöka hålla oss raka på rakt spår och det har givit resultat. Framförallt har Sixten fått träna på att lägga vikten jämnt under sig och att ta stöd mellan hand och skänkel. Att rida på kvartslinjerna har också varit nyttigt då han inte har kunnat ta stöd av staketet. Ett klart tips! 

Skänkelvikningarna i skritt börjar sitta riktigt bra! Det är jättekul eftersom vi har haft det kämpigt med alla sidförande övningar tidigare. Att jag har börjat bli medveten om hur jag sitter i sadeln har varit en av nycklarna till att det börjat lossna. I skänkelvikningarna undan vänster skänkel kom vi till exempel på att jag vek mig i midjan, och på så vis la vikten på fel sittben. Inte konstigt att Sixten hade svårt att förstå vad jag då ville. Jag försöker nu hela tiden att påminna mig själv om att sitta rakt mitt i sadeln. När jag lyckas med det blir också skänkelvikningarna lättare. I traven har vi inte kommit lika långt. Där har jag svårt att hålla ihop både mig och Sixten. Ibland lyckas vi flytta riktigt fint några steg, men oftast så tappar vi en bog eller så sladdar rumpan efter. Det får vi träna vidare på.