Det är inte alla dagar man kan vara på topp och hamna där man vill. I fredags var en sådan dag. Jag slutar tidigare på fredagar och åkte efter jobbet och hämtade upp Dixie innan vi tillsammans åkte till stallet. Sixten blev rejält bortskämd med morötter och skaffade sig en ny favoritperson att flörta in sig hos. Min plan var att få till ett ordentligt dressyrpass med mycket lösgörande arbete. Planen höll inte riktigt vägen ut. Han var spänd och tittig (förmodligen uttråkad av att gå i ridhuset kom jag på efteråt). Det blev mycket kämpigare än jag hade hoppats på och vi var inte helt överens. När han tyckte att det blev jobbigt stannade han och studsade på stället eller kortade ihop sig och slängde upp huvudet. 

 

Trots att vi kämpade på var det motigt för oss båda. Ofta brukar det lösa sig mot slutet av ridpasset men inte under det här passet. Vi fick helt enkelt inte till det. Tillslut gav jag upp och fick bara acceptera att det inte skulle gå bättre. Ibland är det bättre att bara avsluta och ta nya tag nästa dag. Så det gjorde vi. Bortsett från ridningen hade vi en kul eftermiddag i stallet och jag uppskattade att ha sällskap!